tisdag 10 oktober 2017

Höst

Det är verkligen höst nu. Jättehöst, kallt, mer regn, mer blåst och innesittarväder delux. Jag har fått börja elda, fast det fortfarande är plusgrader ute. Det var väntat såklart, men surt för vedförrådet som inte är tillräckligt stort i år heller.


Nästa lördag ska jag ta farväl av en vän som valde att ta sitt liv somras.Begravningen var för de närmaste bara vilket gör att det känns så oavslutat. Jag ska möta upp en annan vän till honom o så ska vi åka gemensamt till minneslunden och ta vårt farväl. Det känns lite konstigt men ändå bra. Att jag åker dit med någon som jag inte ens känner känns med helt naturligt på ett oförklarligt sätt.

Nu är det dags att tända dagen brasa o leta fram tofflorna, det börjar bli kallt att gå barfota.


lördag 9 september 2017

Stadig kurs framåt..

Det är höst, skogen har exploderat av svamp. Jag har dock bara vart här hemma på ett ställe o plockat blodriskor. Det har hänt något med vädret, det regnar väldigt mycket hela tiden så det är svårt att få till utedagar.
Jag kämpar med min ved som ska klyvas o så har jag gikt i fingrarna på höger hand. Det gör ont o är besvärligt o jag vet att jag är gnällig.
Just nu längtar jag till kommande finlandskryss med storebror o mamma. Vi har planerat in lite bubbelpool och såklart massa god mat.
Jag ser det som ren o skär semester, så himla skönt faktiskt. Lite som att få ladda batterierna efter en jävligt jobbig vår o sommar.
Dessutom är en sån där kryssning precis lagom när jag ska lämna djuren även om jag har den allra bästa djurvakt man kan tänka. Det är ändå svårt att åka ifrån dom, man blir lite beroende av sina telningar.
Efter finland så får vi förökning här hemma. Det kommer tre hönor för vinterförvaring. Det ska bli lite mysigt och jag hoppas verkligen det kommer gå bra att släppa ihop dom i flocken. Jag har en så lugn o harmonisk flock just nu så jag vill inte störa friden men samtidigt så är det bra att dom blir fler under vintern så de kan hålla värmen bättre ihop. Det är ett livspussel att ha djur, precis som allt annat.

Idag regnar det igen och jag ska ha lite inomhusjobb. Katterna ska få en ny egenplats här hemma, det ska upp en liten utkik och kattlådan ska flyttas med. Det är vinterförberedelser för förra vintern drog det så kallt från hallen så denna vinter måste vi kunna stänga in oss lite mer.
Dörrarna som är i hallen är fräna men sablars så kalla o dragiga. Det drar från golvet med även fast jag försökt täta. Jag har lite bestämt att den här vintern måste bli bättre en förra och därför få man göra lite små ändringar här o där :)




onsdag 30 augusti 2017

Tungt

Märkligt nog så har den här sommaren gått i raketfart. Jag fick under försommaren veta att en väldigt fin o speciell vän, tagit sitt liv. Det var inte så att jag ens blev förvånad men det var en chock. Det har malt inom mig hela sommaren och det gör fortfarande ont att tänka på det.

Min bror opererade bort både en njure och en binjure. Den största tumören vägde 1,5 kg!!!
Han har fortfarande tumörer kvar i varierande storlekar och metastaser. Han tror att han ska strålas men det går irriterande långsamt i vårdkarusellen, som om ingen bryr sig. Man har sagt att han kan leva många år men att det beror på hur dom här kvarvarande tumörerna beter sig. Han får vänta på svar o vänta på röntgen och vänta på läkartider. 
Han sa att om det nu blir sämre vilket han tycker att han känner, så sitter han där o väntar på att dö. Om någon istället sa att du har så o så lång tid kvar, vi kan inget göra, då vill han inte bara vänta bort tiden för då vill han leva skiten ur tiden som är kvar. Det är svårt och det är pinsamt att sjukvården sjunkit så lågt.
Det är situationer som man läst o hört om, men kanske tänkt är lite överdrivna. Nu vet jag att det inte är så, det är tortyr.
Att läkare inte kan trolla fattar jag med, men att dom plötsligt varken kan tala eller förklara är ynkligt. 
Jag är rädd, jag vill ha min bror kvar såklart. Jag vill att han ska få se sina barnbarn och få njuta av livet med sin fru. Kanske resa o se saker eller packa en picknick o ge sig ut i naturen.
Det är så fullt upp att tänka på hur han mår, hur hans barn o fru mår och mamma som troligen kommer överleva sin äldsta son, hur hon mår. Så jag glömmer lite att tänka på hur jag mår, jag tänker inte på att jag påverkas, men såklart gör jag det.
När vi pratar jag o min bror så pratar han ofta om när han är död. Jag märker hur jag hummar förstående och skjuter till en åsikt ibland. Sen slår det mig hur sjukt det är att vi sitter där o snackar om när han inte finns här längre, jag vill inte prata om det o inte tänka på det heller. Det är ett obarmhärtigt jävla skitliv o få tror det här, men jag skulle byta med honom vilken dag som helst om det bara gick.



onsdag 14 juni 2017

Våren är sorgens tid..

Våren är vår vackraste tid tycker jag men ändå så kantas nästan alltid våren av sorg känns det som.
Min vän har just begravt sin dotter. Jag hade kvällspasset hos djuren några kvällar. Det är tungt men märkligt nog går livet vidare fast det måste vara en helt sjuk kamp.

Så blev det student och min yngsta brorsdotter firade för allt vad tyget höll. Straxt innan fick vi veta att hennes pappa, min äldsta bror, hade en tumör på njuren och skulle operera bort njuren. Han hade gjort en röntgen för att säkerställa att det inte fanns cancer i kroppen. Man visste inte om tumören var godartad eller inte. Eftersom han inget hört om röntgen så tänkte vi nog alla, utom han själv, att det inte var något.
Men igår kom de dystra svaren. Cancer på fler ställen o utsikterna var enligt honom, nattsvarta. Nu vet han inte ens om de ska ta bort njuren, det verkar som det inte längre spelar någon roll.
Jag vet inte hur man förbereder sig för det här, det är som en växande klump i magen. Varför??

söndag 7 maj 2017

Någon annans sorg

När våren står i full blom och man har hela denna ljuvliga tid framför sig, så blir det helt surrealistiskt när det kommer ett telefonsamtal och man får veta att ens väns dotter gått bort genom att ta sitt liv. En ung tjej i livets  början. Hur grymt kan det bli. 
Jag känner inte dottern, mammans o min vänskap är ganska ny men samtidigt vet jag ju mycket om den här tjejen som hade så mycket planer och var ett ess i skolan, flyttade långt hemifrån så snart det var möjligt. Stod stolt på egna ben och hade ett enormt hjärta för både människor o djur.
Det blir lite konstigt, en sorg fast inte min sorg. Mina tårar är för mamman som just nu förlorat allt, gissar jag att det känns som.

Jag är som person rätt dålig på att hantera min egen sorg men när det gäller andra så är jag livrädd att vara den som drar sig undan. Det får hellre vara lite obekvämt o konstigt, det är inte fel men att dra sig bort från personen som just lever en mardröm, det är fel i mina ögon.
Samtidigt är detta en rätt färsk vänskap som sagt, vi hänger inte o pratar inte hela tiden. Men när vi ses är det alltid så trevligt och mycket glädje. 
Så jag valde att bara skicka ett sms. Kanske ytligt, men jag vill inte pracka på henne mig själv så det kändes i detta fallet som en liten medelväg. Jag skrev att jag fått veta vad som hänt, hur hemskt det är och att alla ord låter ihåliga men ändå känner jag att jag hellre skriver ett fånigt sms en inget alls,
Jag erbjöd mig även självklart att hjälpa henne med vad helst hon behöver och närmast tänkte jag på alla djuren för jag vet ju själv att hur det är så är det lite så att det praktiska spelar en stor roll i allt det andra.

Svaret kom oväntat snabbt. Hon tackade för att jag skrev o sa att man får inte låta tystnaden ta över för att orden inte räcker till. Jag kände att hon förstod vad jag menade, Hon skrev även att hon nog behöver lite hjälp med djuren framöver.

Det är en konstig sorg, den här som man inte riktigt har rätt till. Men viktigast av allt är att vi aldrig sviker den som äger sorgen. Det finns inte många regler mer en att man ska finnas där om man behövs och att man får stå ut med att vara den som är drivande och håller kontakten levande. Det känns som man tränger sig på o är jobbigt men med lite fingertoppskänsla så är det bara så det är.. 

Alla mina tankar går till min vän idag o många dagar framöver. Det här skulle ingen behöva uppleva!




torsdag 1 december 2016

Kalasande

Förra veckan gick bra, med firanden och allt. Det var stressigt, jag var trött och det kändes ett tag som att det var jag som fyllde 80..

Men det var många skratt och presenterna var uppskattade.

Den här korgen med lite smått o gott fick morbror på sin födelsedag, han fick en blomma med men den glömde jag när jag fotade så den kom inte med på bild. Det var en väldigt vacker orkidé. 
I paketet så är det en kalender med bondepraktikan. Alla konstigheter som var som bibeln förr, men som inte längre stämmer men ändå är lite kul.

Så vart det Fredag och brorsdottern fyllde 18. Hon skulle på krogen så vi var inte där så länge, men lite gott fika blev det o jag skrattade när jag ser hur glada alla är på kortet

Ja eller en del...

Så blev det lördag och vi åkte ner till landet som skulle bli vår sovplats för natten. Mamma åkte med sin syster o svägerska till morbror o jag o kusinen kom efter lite senare.



Både Lövvik o Sandvik är tacksamma att fota

Tre syskon kom på kalaset! Dom är inga lätta objekt..

Vi fick skjuts av en kusin hem och slapp att gå i mörkret. När vi kom hem så rasade jag i säng och somnade som en stock. Jag hörde inte när mamma kom o la sig och jag tror jag sov till halv åtta. Då var det dags att gå upp o elda. Kusinen hade värsta duntäcket så hon hade nog inte frusit, det gjorde inte jag heller fören jag gick upp. 
Vi fixade te o kaffe, hade smörgåstårta och godsaker så det blev en god frukost innan vi började packa ihop för hemfärd.


När jag kom hem blev jag lite chockad, här hade vintern kommit trots att jag bara vart borta ett dygn


Hur som helst, en bra men lång vecka och jag har fortfarande inte riktigt landat, men det var det värt!





söndag 20 november 2016

Tusen tankar, inte ens nära..

Just nu är det körigt, denna vecka är två födelsedagar och tre kalas. Det fixas med presenter för inte nog med att man ska hitta på något, det ska va personligt med..
Vi får se hur det faller ut. Första kalasandet är på tisdag o sen fredag o så lördag.

En present har fått mig djupt försjunken i tankar o en del minnen med. 










Typ såhär förvirrad är min hjärna just nu :D